Att hålla kursen mot det antroposofiska idéinnehållet – ställer det högre krav på oss?

En intervju med Alda Pálsdóttir

Vi träffas på Fridebo, i deras rymliga och vackra vardagsrum där den lummiga trädgården kikar in genom fönstren. Alda Palsdottir, föreståndare på Fridebo, har lovat låta sig intervjuas om vad en socialterapeutisk verksamhet

jämförelsevis med andra gruppboenden kan vara – finns det någon skillnad? Vi som är verksamma och arbetar inom socialterapin är nog både av erfarenhet och upplevelser i vardagen övertygade om det, men, kan vi synliggöra det för andra?

Vad skulle du säga skiljer en antroposofisk verksamhet från andra liknande gruppboenden?

Vi vill skapa en hemmiljö för personer med funktionsnedsättning där självbestämmandet ska vara i fokus. Den boendes integritet ska bestämma verksamheten. Vi har ju baserat vår verksamhet på antroposofi och på de kärnvärden som finns inom den. Sen är det alltid svårt att beskriva vad det är som skiljer oss från annan verksamhet med samma uppdrag, men, jag tycker framförallt att det är ledningens och medarbetarnas engagemang. Det finns något här som syns i det att man bryr sig om varandra och om miljön. Arbetet är inte bara uppgifter man bockar av på en lista. Man försöker läsa av brukarens intressen och behov, man engagerar sig i personen och inte bara i uppgiften. Om det också görs i andra verksamheter vet jag inte så mycket om, men, vi märker väldigt tydligt att det finns ett engagemang i brukaren.

Vad kan verksamhetsidén erbjuda era boenden? Vad är annorlunda här?

Jag har lite svårt att säga vad som ligger i idén och vad som ligger i personerna här och i ledningens tankar om antroposofin. När jag ska tolka idén kommer mina värderingar med i det, men, det första jag tänker på är dels gemenskapen och dels den hemliknande situationen. Vi medarbetare och de som bor här gör ofta saker tillsammans, det kan vara till exempel trädgårdsdagar och gemensamma måltider. Det finns praktiska skäl till det, men engagemanget för varje persons trivsel syns i det att vi är också måna om att alla ska laga mat hemma hos sig. Alla ska få uppleva att det doftar gott hemma. Lika viktigt är det att man inte upplever sig vara förvisad till gemenskapen jämt utan har ett eget mindre socialt sammanhang. Inget ska vara ett måste, vi vill att alla ska kunna få både ock. Vi vill inte kopiera människor och ingen ska behöva vara som någon annan. Om du vill gå och sjunga i en kör ska inte din granne behöva göra det. En av våra boende som är från landet vill gå på ”ko-safari”, och det gör vi tillsammans, men, det hade inte funkat med någon av de andra. Vi försöker tillmötesgå personliga intressen.

Händer det att intresset för personen kommer i konflikt med verksamhetsidén och ambitionen att leva upp till den?

Vi kan inte tillmötesgå allas behov och det finns en prioriteringsordning som ska hållas, en balans man ska hitta gällande dagliga sysslor, individuell hälsa och så vidare. För somliga tar det lång tid med skötseln av sitt hem och sin hälsa, då blir det mindre tid över för fritid. Vi kan till exempel inte gå på ko-safari varje vecka fast brukaren skulle vilja det, men, intresset får styra för det mesta och vi ansvarar för vårt uppdrag med att se till att den som bor hos oss har det bra, både materiellt och själsligt.

Finns det tillfällen när ditt tjänstemannauppdrag med att vara den som ser till att lagar och krav efterföljs, kan vara svåra att uppfylla?

Vi har fungerande rutiner, skulle vi bli synade finns det säkert saker som tillsynsmyndigheten skulle vilja att vi förbättrade, det går alltid att bli bättre, men jag tycker vi har hittat ett sätt som fungerar, en bra balans.

Hur pass viktigt är det här att du som ledare är insatt i socialterapin?

Det är klart att man måste veta vad man håller på med och det kravet fanns när jag började här för 14 år sedan. Men, jag upplever nog att kunskapen om personerna som bor här är viktigare och det är det som styr. Om man tänker sig att det är tre delar, lagstiftning, idén och den enskilde boende själv som styr verksamheten så är individen viktigast. För tillfället är vi upptagna av att försöka bygga upp något nytt, vi vill vidareutveckla konceptet socialterapi.

Nu provar vi att ha individuella boendemöten då vi börjar med att lyssna till den boendes önskemål och vad hen tycker är viktigt. Sen säger vi vad vi tänkt på utifrån vårt uppdrag som utförare. Det avrundas med att pratar vi om hur vi kan hjälpas åt att tillsammans komma vidare och avslutningsvis fikar vi tillsammans. När vi i medarbetargruppen förbereder dessa möten försöker vi uppmärksamma det som vi vill ta upp och då kan vi prata om våra iakttagelser från vardagen. Det kan till exempel vara att en boende behöver bättre rutiner och längre framförhållning om vad som ska hända och mer stöd för att upprätthålla sin integritet. Vi träffas också varje vecka och har ett personalmöte där vi bland annat läser antroposofi. Det finns en stark önskan om att vi ska göra det från ledningens sida, om att hålla kursen mot det antroposofiska idéinnehållet. Det här är något som ställer högre krav på oss, föreståndare och medarbetare än vad man kanske möter inom andra verksamheter.

Paula H Karlström för tidningen LäS, Tidskrift för Läkepedagogik och Socialterapi, Nummer 24, Juni 2016